Den 15 februari:
Jag hade precis hittat traktorvagnen hos min pappa och peppad som fasen letade jag på Blocket efter gamla fönster och såg dessa.
Jag bara MÅSTE ha dem. De fanns i Trelleborg och lyckligtvis skulle jag ett par dagar senare på arrangörsmöte hos min goda vän Maria i Svedala och hon lovade att köra mig dit, så jag kunde köpa dem. Jag fick fyra vackra fönster som suttit i Trelleborgs gamla vattentorn och lånade en stor trunk av Robin som de precis fick plats i och tog dem sedan hem på ryggen i tåget.
Söndag 22 april:
Tisdag 24 april:
Sara skickade just en bild. Renoveringen är i full gång. Tänk vad bra det är att ha en byggnadsantikvarie med i vardobyggargänget. Heja Sara!
Söndag 22 april:
Skisserna ligger på bordet. Helt crazy! Vi har ju storslagna planer för den här vardon. Och vi kommer att förverkliga dem. Fantastiskt! Och det går ju, eftersom de vänner jag tagit med faktiskt vet vad de håller på med. De KAN det här, de vet hur vi ska göra, hur vi ska bygga och är några av de mest påhittiga människor jag känner.
Och så, ut i regnet!
Trots ruggigt väder var peppen stor och vi började bygga upp stommen.
Vi kämpade ganska länge med att få loss några fastrostade krokar som satt i vägen för regeln som vi ville sätta under vagngolvet som extra förstärkning att fästa stommen i.
Carl sliter med den fastrostade skruven
Efter några timmars arbete så har vi nu fått upp i princip hela grundstommen. Det känns bra, det känns att vi verkligen har kommit igång och att vardon faktiskt kommer bli verklighet.
Nu dröjer det några veckor innan vi har tid att ses och bygga vidare.
Vagnen och virket har fått en beskyddande presenning att bo under så länge.
Och det är härligt att se att det hänt något konkret med vagnen.
Det här känns som ett sådant där projekt som man liksom bara pratar om men aldrig gör. Men nu gör jag det ju och emellanåt kommer det över mig en känsla av "Hur gick det här till?"
För ett par månader sedan bestämde jag mig för att jag ville bygga en vardo, att ha på ett lajv som heter Den flytande marknaden där jag ska spela i en grupp som har en pantbank. Lajvet är i september och jag tänkte att börjar jag nu så hinner jag nog, men, ok, det är ett rätt stort projekt och jag kommer behöva flera saker och en del pengar för att göra detta möjligt.
Det första jag behövde var någon slags vagn som grundstomme och ute hos min pappa hittade jag en gammal traktorvagn som stått och stått i många år. Han sa att jag fick den.
Pappa fixar till vagnen så den kan bli klar för bygge. Skär och slipar bort kanter, fixar punkan och sätter fast vinkeljärn att fästa balkar i.
Tänk vad lätt! Plötsligt hade jag fått en vagn, alldeles gratis som han dessutom lovade att fixa till så att vi skulle kunna bygga på den. Han lovade också att han ska köra den med traktor till lajvområdet när det är dags. Som tur är är det inte så långt borta, men ändå. Min pappa är snäll han.
Nu, två månader senare när snön ha försvunnit och det är varmare i luften, så står vagnen i min trädgård och bredvid den ligger en hög med okantat virke som jag köpt billigt från en såg här i närheten. Och brevid mig sitter ett gäng fantastiska människor som ska hjälpa mig sätta igång själva bygget. Dessa människor är några av de mest kreativa, påhittiga och byggkunniga människor jag känner, så det är inte en slump att jag frågade just dem om de ville vara med på projektet. Men jag är oändligt glad och tacksam över att de är här, utan dem skulle detta inte gå ens hälften så lätt och det skulle inte bli en tiondel så bra.
Här är ett videoklipp från igår kväll, då vi satt och skissade på konstruktionen.
